Känslor som rusar in och som rusar ut.
Hon har sagt till mig att jag bara ska tänka på det som det, tankar som ändå kommer att försvinna, för alla tankar passerar och jag märker det. Mitt problem är att jag inte kan släppa dom, men bara för att jag tänker en sak betyder inte det att det är sant.
Jag har världens jäkla problem med min pojkvän.
Jag kan inte lista ut om jag kan vara tillsammans med honom längre.
Och jag hatar mig själv för det för jag tror/vet att jag älskar honom.
Jag hoppas det iallafall, för det känns oftast som det.
Jag kanske bara måste vara själv?
Oavsett vilket, jag får inte träffa honom förrens på måndag iallafall så det gör ju inget.
Jag saknar honom som ett as.
Han är ju min gulleplutt, men det känns inte rätt.
Jag vill verkligen inte göra slut men vadfan gör man ?
Det känns lite värdelöst.
Jag saknar dig så jäkla mycket just nu, sängen är tom och kall utan dig.
Egentligen är jag inte ute efter att skriva ut mina känslor på internet som jag kom på det .. men det är säkrast såhär. Eller bäst så kanske man ska skriva.
Jag kan ju verkligen inte skriva dagbok i block eller så för jag får inte ner det, det är helt enkelt MYCKET lättare att skriva på datorn.
Och skapar jag då en blogg så riskerar jag inte att min dumma s.k "dagbok" krashar om min dator gör det.
Det lite sämre är att alla kan se det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar