3

Jaaa...
Idag skulle det ha varit en pluggdag men det vart inte det tyvärr, det får bli en plugg kväll istället ^^
Ser dock inte framemot det för det är så mycket men jag vet att jag kommer att vara så jäkla stolt över mig själv när det är gjort.
Matte arbete, engelska som jag måste göra som jag har i skåpet, historia ; 2 arbeten. Dra åt helvete vad mycket det är + att jag måste öva mig på pianot en massa nu för att vi har terminsprov i maj någon gång, det lär vara jobbigt, men Mattias gav mig ett papper med trick så att jag kan se vilka jag ska hoppa över i skalor och så och så berättade han att nästa termin är det mer skalor att lära sig, moll. Haha längtar så himla mycket.. INTE!
Uschan, och så har jag pratat med Sandra väldigt mycket nu på senaste tiden, jag tycker så förbannat synd om henne, karljäveln är ju dum.
Visst att jag inte tycker om honom i vanliga fall, vilket jag inte kunnat säga till henne men jag tror hon har förstått det, men jag försöker iaf, i vilket fall som helst, jag har ALDRIG varit med om någon som är så pass okänslig som han är, jag blir galen på honom.
Skulle kunna slå honom, men jag vet att det inte skulle göra någon nytta, så det får bli att prata med henne och ge henne råd. Och självklart vara där för henne som det stöd hon behöver.
Och uschan, jag kan fortfarande inte bli klok på mig själv, jag hatar det här, jag vet inte vad jag vill.
Eller jag vet det, jag vill vara tillsammans med den underbaraste människan på denna jord och det där att jag mådde dåligt av att vara tillsammans med honom p.g.a ingenting har gått över lite nu, men jag menar, ska det verkligen vara så här svårt att fästa sig vid en människa ?
Jag älskar honom men kan inte acceptera att jag har valt honom, jag orkar ju inte med ett förhållande för att jag känner mig så jäkla otillräcklig och instäng. Jag sitter också nästan dagligen och tänker tillbaka på gammalt trots att jag inte vill det .
Som med Kim, jag vill inte tänka på honom för han har inget med mig att göra längre och inte jag med honom men förfan, jag ångrar så mycket som jag gjorde mot honom och jag vill prata med honom om det han gjorde mot mig. Med mig. Han har förstört mig mer än vad jag trodde, men det mesta ligger nog i mig från början , men han rev upp det.
Och jag känner mig så jävla skyldig som tänker på sånna saker nu när jag har Linus, för han är verkligen den bästa för mig, han är alltid snäll, vet alltid vad jag tänker, tröstar mig när jag behöver det, gör mig glad när jag behöver det, han är perfekt, eller ja alla har vi våra dåliga sidor, men jag menar, han är perfekt för mig och ÄNDÅ kan jag inte sluta tänka på mitt ex, som jag inte ens har känslor för, jag känner nada för honom! , då är det något som är fel ?
Usch, jag orkar inte med det, jag vill ha det bättre i huvudet, och min jäkla psykolog kommer aldrig till skott och hjälper mig, jag vill gå till en vanlig kurator, men så fan heller hon i min skola, men ska jag gå till en sådan så måste jag betala , för jag är ju 18 nu.
Jag tycker fan inte om det så jäkla mycket , det är ju kul i vissa avseenden typ som att man får gå ut och man får köpa cigg m.m men man måste samtidigt ta hand om allting själv, vadå förändras man på bara en dag?!
Bara för att jag blev en dag äldre så helt plötsligt ska allt ner på mig, som att jag klarar av det bättre nu än då ?
Aldrig. Närmare är det då att jag klarade av saker att ta hand om och att ta hand om mig själv förr. Nu funkar det inte längre.. Det är för mycket.
Och egentligen är det ju inte ens det, för det är bara bra saker i mitt liv, men jag tänker för mycket.